Månadens Hund Juni 2023

SE44131/2020 SE J(RÄV)CH Västänges Ceasar
Ägare: Erik Liljekvist Holsljunga
Far: SE51577/2015 SE J(RÄV)CH SEUCH Sisslebos Birk
Mor: SE37053 J Pejlas Elin

Jag hade börjat funder över nästa hund när Lars Stolt hörde av sig och ville använda Birk som täckhund till sin Elin. Tanken var att vänta ett par år med att hitta en ersättare till Birk då han fortfarande höll bra att jaga med, men jag fick för mig att den kombinationen skulle vara bra och jag valde därför att ta en valp. Jag och min bror jagar båda med hundarna och det blir ofta många jaktdagar på rad, så med facit i hand blev det ganska lagom.

Jag hade bestämt mig för att välja ut den värsta valpen och väl hos Lars fanns där två riktiga bråkmakare till kandidater, valet föll till slut på Ceasar, något som redan några timmar senare skulle visa sig vara en dålig idé då han överröstade radion merparten av de 80 milen hem. Första tiden hemma fortsatte det lika, full fart konstant och inte rädd för något. Envisare än en åsna och total avsaknad av konsekvenstänk. Vi sov med hörselkåpor på de första nätterna innan vi gav upp och han fick sova i sängen. Då jag sedan tidigare känner två stövarprofiler vid namn Gustafsson, varav den ena är mycket envis och den andra väldigt pratsam fick valpen heta Gustafsson till vardags. Idag är han lugnare och funkar bra både inne och i hundgården.

Första drevet var på en räv vid 4 månader ålder, kort och dåligt, men ändå ett drev. Därefter var det fullt fokus på spår vid varje tillfälle som gavs och jag fick hålla igen honom en aning. Dreven rullade på och blev bättre och längre, någon räv föll för honom redan först vintern. Det som gick att säga tidigt var att där fanns en enorm envishet, stort intresse för räv och han anpassade redan drevfarten och var väldigt drevsäker. Helt självständig efter att han tagit på ett slag men när räven gått i gryt tog fågelvägen tillbaka till där jag släppt.

Hösten därefter började bra och vi sköt några rävar åt han, men i oktober kom bakslaget. Han var enormt sugen på räv och kunde gå på slag hela dagar, kilometer efter kilometer utan att resa. Rutinen att snabbt avancera fanns inte heller. Vid jul kom han nog på att det var ingen ide att gå på hur dåliga slag som helst, och att han reste räv blev mer regel än undantag. När räven väl var uppe skulle det mycket till för att han skulle tappa bort den. Vi passade då på att starta och hann med både unghund, öppenklass och elitprovet innan säsongen var över, alla på räv givetvis. Vi hade mycket tur och han lyckades skrapa ihop förstapris på alla fyra provdagarna.

Idag är han snart tre år och jag är nöjd med honom för åldern. Han är liten och nätt, stark i tassar och har hög jaktlust. Han anpassar drevfarten och trots en ofta hög drevfart får han många gånger rävarna att bukta tätt och släppa in honom nära sig. Jag hoppas dock att mer rutin ska ge ett effektivare arbetssätt när det kommer till upptagen, det är i min mening viktigt att en bra rävhund kan sortera slagen. Då jag gillar självständiga hundar får han gärna öka på sökvidden, tempot hade räckt till två hundar.